Marxismen är död länge leve Karl Marx! En reflektion om Karl Marx efter läsningen av Sven-Eric Liedmans biografi över Karl Marx

Jag ställde mig frågan när jag första gången hörde talas om Karl Marx. Jag kan inte erinra mig när det var. I mitt socialdemokratiska hem, präglat av arbetarrörelsens värderingar, talade man om Hjalmar Branting, Per Albin Hansson – alltid benämnd med sitt förnamn som fanns som porträtt över min fars skrivbord – och Ernst Wigforss. Jag kan inte minnas att min far, en folkrörelsens man, nämnde Karl Marx. De första mötena med honom var i olika vänstertidskrifter och i böcker jag började läsa när jag sögs med i vänsterrörelsen i slutet av 60 och början av 70-talet. Speciellt starkt var mötet i en bok av sociologen Joachim Israel som hette Alienation från Marx till modern sociologi. Sedan läste jag kommunistiska manifestet och lön, pris och profit. Men det är typiskt för Karl Marx att de flesta som benämner sig marxister egentligen inte har läst så mycket av honom direkt utan fått idéerna från Marx förmedlat av andra författare. Till exempel är det ganska få som läst Karl Marx viktigaste och mest grundläggande verk Kapitalet. Karl Marx var främst en vetenskapsman och det var politiker som efter hans död använde hans idéer och skapade Marxismen. Utifrån Sven Eric Liedmans biografi om Karl Marx skall jag i denna reflektion lyfta fram det jag tycker är särskilt intressant i Karl Marx livsverk. 

Få personer har satt ett så starkt avtryck i sin samtid men särskilt sin eftervärld som Karl Marx. Det finns en avgrund i omdömen mellan de som hyllar honom och de som hatar honom för allt han stod för. Trots att Marx dog redan 1883 har mycket som hänt därefter lagts honom till last. Många politiska partier och statsbildninar har åberopat Marx som lärofader och förebild. Hur ska man nu 133 år efter hans död se på hans livsverk? 

Sven-Eric Liedman har skrivit en diger biografi om Karl Marx som kom ut förra året. Boken berättar både om hans personliga liv, hans vetenskapliga arbete och hans politiska strider. Liedmans bok är verkligen inte den enda boken om Karl Marx. Det finns många biografier och otaliga böcker som tar upp hans teorier inom olika områden.

Efter sovjetväldets fall har intresset för Marx påtagligt ökat. Många har nu gått till källorna inte längre så beroende av de sanktionerade partiteorierna. Meningen med den här texten är att reflektera utifrån det som var Karl Marx inte hur andra har tolkat honom. Det är här inte möjligt att beröra ens en bråkdel av de frågor i hans livsprojekt att analysera det kapitalistiska samhällssystemet som han under mer än fyrtio år var intensivt sysselsatt med. Jag stannar vid att lyfta fram några som jag uppfattar väsentliga frågor aktuella i vår samtid.

Karl Marx var verksam som vetenskapsman, filosof, journalist och politiker. Men man ska inte i första hand se honom som politiker utan främst som vetenskapsman, en det kapitalistiska systemets utforskare.

Marx skrev oerhört mycket. Det som är typiskt för honom är att han med sina stora arbeten hade svårt att bli färdig och till stora delar är hans arbete oavslutat. Anledningen var enligt Liedman att han hela tiden omvärderade sina teorier och slutsatser. Marx är med all rätt mest känd för Kapitalet, vars första band kom ut 1867. Under sin livstid avslutade han bara första bandet. Det blev hans kamrat Engels uppgift att utifrån hans manuskript avsluta och ge ut det andra och tredje bandet. Marx hade betydligt lättare för att bli färdig med kortare broschyrer och artiklar. Mest kända är Det kommunistiska manifestet och Lön, pris och profit.

I sin ungdom tog Karl Marx först spjärn i den store tyske filosofen Hegels filosofi med hans dialektik. Ur kritiken av Hegel och unghegelianernas idealism växte fram en materialistisk filosofi. Det är detta som brukar kallas den dialektiska materialismen. Men det var inte Marx som satte namnet men det var en del av hans vetenskapliga metod. Det som var känt av Marx arbete under hans livstid var i huvudsak Kapitalet. Efter hans död kom långt senare delvis oavslutade manuskript att upptäckas och läsas. Redan under 1840 talet skrev han det som brukar kallas de ekonomiskt-filosofiska manuskripten. Ett annat oavslutat manuskript är Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin som brukar kallas Grundrisse. Dessa ofullbordade manuskript utgör förarbete och upptakten till det stora projektet som utmynnar i kapitalet. Det är den unge Marx som talar om alienation som fått mycket uppmärksamhet och betydelse för den sociologiska forskningen.

Marx arbetade oavlåtligen under alla år. Även när hans hälsa svek honom. Han hade ständigt dålig ekonomi och beroende av stöd av sin vän Engels. Han blev utsatt för förvisning från Tyskland, Frankrike och Belgien innan han slutligen hamnade i London. Därutöver hade han fyra barn jämte hustrun som dog före honom. Att han trots motgångar inte släppte fokus visar hur hängiven han var sin uppgift att beskriva det kapitalistiska samhället som en hjälp till arbetarklassen att skapa ett bättre samhälle. Marx synsätt var att det var arbetarklassen som skulle ta makten inte en elit. Att en revolution skulle vara blodig var inte alls för Marx nödvändigt. Han hade stora förhoppningar på att arbetarna fick rösträtt.

Det är många som kallat sig och kallar sig marxister som inte läst Marx huvudarbete Kapitalet. Många har tagit del av Marx teorier genom andras beskrivningar och tolkningar. Argumentet för att inte ge sig i kast med källan själv har nog ofta varit att boken upplevs som svår med ett tungt språk. Själv läste jag kapitalet band ett för trettio år sedan. Jag har en hel pärm av anteckningar som är sammanfattningar av de olika kapitlen i boken. Min upplevelse var att kapitalet inte alls var svårläst, särskilt inte det första bandet. I band två finns mycket matematiska resonemang om kapitalets kretslopp. Men huvudresonemanget är inte svårt att hänga med i. Däremot har jag läst en del uttolkare av boken som varit betydligt svårare att hänga med i. Mer svår än Marx själv. (till exempel Michael Heinrich Introduktion till de tre volymerna av Marx kapitalet) Kapitalet är utan tvekan ett vetenskapligt arbete som analyserar hur kapitalismen fungerar med utgångspunkten i analysen av varan, bruks och bytesvärde.

Marx gjorde analyser av hur kapitalismen fungerar men han gjorde egentligen inte, som en del efterföljare som utvecklade en deterministisk syn, förutsägelser om framtiden. Genom ständiga överproduktionskriser och profitkvotens fallande tendens menade han att det för eller senare skulle leda till kapitalismens sammanbrott. Det är som förutsägelser om vulkanutbrott. Experterna på detta förutser att det för eller senare kommer ett utbrott men inte när detta sker. Uppenbarligen underskattade Marx kapitalismens förmåga till utveckling och överlevnad. Han underskattade också människornas irrationalitet. Men utan tvekan hade han rätt om de ständiga kriserna i det kapitalistiska systemet, senast manifesterat i den stora finanskrisen 2008. Hade inte staterna gått in och räddat banker och finansinstitut, utan låtit det ekonomiska systemet klara sig själv, hade ekonomin 2008 fullständigt kunnat bryta samman, vilket var bra nära under den stora depressionen på 1930-talet. Jag menar och tycker mig ha stöd av Liedman att den hittillsvarande utvecklingen av kapitalismen bekräftar Karl Marx grundläggande analys.   

Det var inte Karl Marx som skapade marxismen. Ansvaret för detta vilar främst på Engels, Kautsky och Lenin. Dessa herrar skapade ett slutet system av marxismen, medan Marx själv hela tiden omvärderade sina teorier och ändrade. Efter hans död ristades hans teori i sten.

Karl Marx har lockat och inspirerat oändligt antal människor att förklara och utveckla hans texter. Kunde han se vad som hänt och vad som tillskrivits honom skulle han nog bli förfärad. Det var eftervärlden alltså som skapade marxismen Inte minst sovjetsystemet skapade en ideologi huggen i sten, mycket långt från den sökande och utforskande vetenskapsmannen Karl Marx.

Liedman menar att Marx hade en klar uppfattning om mycket, men ofta uttryckte han sig inte så fullständigt, tydligt och kategoriskt och mycket ofta omvärderade han tidigare ståndpunkter. Verkligheten är ju inte alltid så lätt att förstå och en dialektisk materialist måste ständigt vara öppen för ny kunskap. I sovjetsystemet gjordes en sovring och en tolkning av hans teorier och man spikade fast teserna och dogmerna på ett sätt som påminner om Mose stentavlor. Kanske är det religiösa förebilder som blev modell för den marxist-leninistiska ideologin tänker jag. Religionen hade ju tusenåriga anor i kulturen. Stalin som har stor skuld i skapandet av marxismen-leninismen hade ju gått på prästseminarium! Alla som tänkte vidare bortom de fastspikade dogmerna stämplades som avvikare och revisionister. När principerna är huggna i sten blir avvikelserna en ständig följeslagare och kräver ständig vakthållning. Eftersom teorin är sann blir verkligheten ett problem.  Marx med sin sökande inställning hade blivit en ständig revisionist. Trots den knivsegg som blev marxismen-leninismen fanns de kreativa tänkare som tillförde ”marxismen” nya perspektiv såsom Lukács och Gramsci med flera.

Förhållandet mellan vetenskap och politik är ett tema som dyker upp för mig efter läsningen av Liedmans Marxbiografi, utan att det alls berörs i hans bok. Marx var vetenskapsmannen och de som skapade marxismen var politiker som kom att använda hans teorier i sin politiska kamp. Politik måste kanske vara mer förenklad och entydig medan vetenskap är mer nyansrik och komplex. Samtidigt behövs politik för att förändra levnadsförhållandena för den arbetarklass som Marx så starkt värnade om. Och hur de vetenskapliga sanningarna används är nog sanningens ögonblick för de Marxska teorierna. Vetenskap som får fria händer måste vara ett öppet och förutsättningslöst sökande efter kunskap och analys av verkligheten. Svaret på analysen är inte alls given från början och man måste böja sig för de resultat som forskningen kommer fram till. Den förutfattade meningen - hypotesen – blir bekräftad eller förnekad. Politik av alla riktningar fungerar inte så. Ofta bestämmer man i politiska partier vad man tror på och gör detta till sin politik. Kunskapsunderlaget är ofta oklart eller bristfälligt. Detta mönster blev extremt i Sovjetsystemet. Det var principerna och dogmerna som var sanna. När principerna kolliderade med verkligheten drog partiet slutsatsen ofta att det var människorna som avvikit och svikit principerna. Detta blev ödestiget t.ex. när målen för femårsplanerna på 1930-talet inte kunde genomföras. Många fick plikta med livet för detta synsätt att mer tro på ”kartan än terrängen”.

Utan att på något sätt göra anspråk på att vara fullständig om vad vi idag kan ta med oss av Karl Marx arbete vill jag peka på några viktiga tema och områden.

·         Att förstå att Karl Marx i första hand var en vetenskapsman och filosof och ta till sig hans vetenskapliga metod. Han studerade mycket ingående litteratur och offentlig statistik i sitt arbete att analysera kapitalismen och samhället. Det är svårt att tänka sig den samhällsvetenskap vi har utan Karl Marx. Han har betytt mycket.

·         Viktigt att förstå Marx syn på samhällsklasserna och klasskampen som motorn i samhällets utveckling.

·         Analysen av kapitalismen är centralt i Marx arbete och enligt många är hans analys av det kapitalistiska systemet helt riktig. Kapitalister är inte giriga för att de försöker uppnå maximal profit utan systemet tvingar dem att sträva mot detta annars går de under. Kapitalismen har en självförstörande tendens genom ständiga kriser. Hans intressanta tankar kring varufetischismen är i vårt prylsamhälle i hög grad mer aktuella än någonsin.

.·    Marx teori om alienation i det kapitalistiska samhället har nog aldrig varit mer aktuell

·         Även om Marx inte använde begreppet dialektisk materialism så är hans kritik av Hegel och idealismen och utvecklandet av dialektisk materialism av stor betydelse.

·         Liedman påpekar i sin bok att Marx hellre talar om form och innehåll än det som blivit gängse bas och överbyggnad. Den materiella produktionen och klassförhållandena i samhället är samhällets innehåll. Politiken är liksom rättsapparaten, religionen, konsten och det dominerande tänkandet former till detta innehåll. Formerna är ingalunda passiva; det är i och genom dem som människans medvetna liv utspelas. Men de är alltid beroende av innehållet.

Marx var besjälad av att förbättra förhållandena för arbetarklassen och de egendomslösa och ville genom sitt arbete ge ett verktyg för människorna att förändra samhället. Men hans teorier är inte huggna i sten utan samhället måste ständigt analyseras och hans devis var att allt måste betvivlas. Detta måste alla som vill ha ett rättvist samhälle ta till sig.