Det var på den tiden jag brukade skryta om att
jag var en strapatsromantiker. Jag och två kompisar Arne och Lennart gjorde en
mycket fin fjällvandring i Kebnekaisefjällen 1989. Jag berättar om turen som
kan vara ett bra tips på vandringstur.
Med buss från Kiruna anlände vi till
Nikkaluokta. Med denna utgångspunkt gick vi mot Kebnekaise fjällstation. Något
före fjällstationen som ligger 14 km från Nikkaluokta vände vi kosan upp i
Tarfalavagge, en skarpskuren dalgång med branta fjällsidor på ömse sidor om den
smala stigen. Vi nådde Tarfala forskningsstation efter en dags vandring och
övernattade i STFs stuga. Jag minns att vi var mycket trötta och att den
frystorkade maten smakade mycket bra. Dalgången slutar här vid en smaragdgrön jökelsjö.
Nästa dag gick vi över passet in i en dalgång
som heter Kuopervagge. Detta är på hög höjd och där uppe växer Isranunkel den kärlväxt
som kan växa på högst höjd. Den växer minns jag på ytterst lite jord t.o.m. på
stenar. Vi vandrade här sedan längs med det som kallas drakryggen nedanför de
högsta topparna och såg människor på sydtoppen av Kebnekaise ca 700 meter upp
från en helt lodrätt vägg. Det var klart väder och helt blå himmel. Från Kuopervagge
kom vi sedan ut i Tjäktjavagge denna breda och imponerande dalgång där
Kungsledan går fram och följde denna sedan tills vi kom till en annan dalgång
som heter Singivagge. Här vandrade vi en bit in och satte upp tältet och
övernattade den dagen. Nästa dag gjorde vi en toppbestigning av Kebnekaise med
lätt packning. Det är nog en av de lättaste vägarna upp på toppen som vi nådde
efter ca 7 timmars vandring, en variant på Durlings led. Tyvärr var det inte
klart väder den dagen. Efter några dagar
var vi tillbaka till Nikkaluokta. På kvällen blev vi bjudna på varsin kork
Cognac av två militärer från Växjö och blev uppvaktade av en trebent rödräv som
försökte få tag i mat i vår utrustning. Jag minns att morgonen därpå när vi
vaknade i Nikkaluokta var det sol och isande kyla, minus 5 grader och det var
bara den 4 september.
Jag hade med mig en kamera, en liten Nikon-kamera
och hade tagit en hel film under vandringen. Trodde jag. När jag kom hem upptäckte jag att filmen inte
hade exponerats och jag hade inte ett enda foto från denna fantastiska resa.
Jag var djupt förtvivlad. Inte heller mina kamrater hade några bilder. Så det
finns inga bilder alls från vandringen. Som plåster på såren fick jag i
julklapp det året en bilderbok av min fru Mona Mitt Lappland av Sven Hörnell.
Där finns fantastiska bilder från Sarek, Kebnekaise och Torne Träsk.
Många år senare fick jag en annan fin julklapp
av vår dotter: Claes Grundstens bok om Dag Hammarskjölds fjällvärld. Dag
Hammarskjöld var en livlig fjällvandrare under många år och besökte många
platser i Kebnekaisefjällen och Sarek. Dessa foton överträffar Hörnell och gör
att jag bara har kunnat läsa denna bok i bitar. Längtan till de fantastiska
fjällen i Lappland och varit så smärtsam att jag fått lägga boken ifrån mig. Det
som lockar förutom civilisationströtthet är den makalöst vackra naturen där man
bara hör ljudet av porlande vatten och vinden och känner sig innesluten i de
svarta bergen med vita toppar. Alla civilisationens bekvämligheter saknas och
man måste koncentrera sig på livets väsentligheter; att vara mätt, att vara
torr och kunna sova.
En kopp kaffe med en liten chokladbit och en
kork Whiskey är då en fest man uppskattar mer efter en tung dags vandring än
det finaste festbord hemma.
Vid närmare undersökning av bokhyllan hittade
jag ytterligare en bok. Sarek Vandringar i vår sista vildmark av den gamle
parkvakten och den enskilde man som på senare år gjort Sarek mest känt Edvin
Nilsson. Bildmaterialet är intressant men håller förstås inte Grundstens klass
men bild och text tillsammans är en fin berättelse om denna fantastiska plats i
vårt land. Det finns inte kvar mycket av
orörd och vild natur i vårt land. Även om vi har mycket mer av natur i Sverige än
resten av Europa så är inte mycket natur orörd och opåverkad av människan och
många djur och växtarter är hotade av människans utbredning.
Jag kan inte visa några bilder som ger ämnet
rättvisa utan nöjer mig med att ta med ett foto från Grundstens bok och
hänvisar dig i övrigt att vända dig till dessa fantastiska böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar