torsdag 7 september 2017

Tankar från en naturskyddsromantiker och några utflyktstips



Jag är sedan några år medlem i Naturskyddsföreningen. Jag är nog om sanningen skall fram mer naturromantiker än miljövän. Med detta sagt så njuter jag inte bara av att vara i naturen utan jag är medveten om klimathotet, sopsorterar mycket noggrant och cyklar mer än jag kör bil.  Jag vistas hellre i en ödemark än i staden utan att vara helt asocial.  Men jag blir helt lyrisk av starka naturupplevelser. Det mest fantastiska jag upplevt i den vägen var när jag var med på en vandring i Sarek. Vi hade gått över ett fjällmassiv som heter Skårki över en glaciär och kom ut på en klipphylla med vidunderlig utsikt över Rapadalen. Det var en klar dag. Himmelen var molnfri och man hade utsikt miltals både åt båda hållen i den stora dalgången med sin meandrerande älv. Detta var för 37 år sedan men fortfarande är minnet knivskarpt.
Men möjligheterna till fina naturupplevelser finns på många håll. I sommar har vi besökt Norra Kvills nationalpark som ligger i norra Småland. Den består av mest barrskog i kuperad terräng som inte avverkats på  150 år. Särskilt imponerande var de tjocka täcken av mossa över stenarna. Det tar särskilt lång tid för mossor att bli så tjocka. Det händer bara i urskog och mycket gammal skog. I Norra kvill hade många inte minst barnfamiljer sökt sig. Merparten var faktiskt tyskar. I Tyskland förstår man att uppskatta vår natur.
Ett annat utflyktsmål för er som vill ha en naturupplevelse är naturskyddsområdet Örarevet som ligger i Småland mot Kalmar sund. Det är ett flera km långt rev i havet med mycket tall och En. Det är välordnat med många rastplatser.  
Det som mest engagerat mig i naturskyddsfrågor är tillståndet i den svenska skogen. Detta har jag skrivit om tidigare på denna blogg. I Naturskyddsföreningen arbetar vi för att modernisera och göra skogsbruket hållbart. Det finns andra sätt att bedriva skogsbruk än kalhyggen. Det kommer att krävas lagändringar för att förändra sakernas tillstånd. 
Bilden ovan är från Norra Kvill.  Bilden nedan  är jag 1980 på klipphyllan. Avfotograferad med telefonen i   fotoalbumet. Ursäkta kvalitén. 



1 kommentar:

  1. Hej Göran!
    Tror nog att jag också vill kalla mig naturromantiker. Det är inte mycket som kan mäta sig med att vistas i vår ursprungliga miljö.
    Tack för tipset. Hoppas på ett besök på Örarevet vid nästa besök i Kalmar. Sedan väntar Tiveden
    Thomas

    SvaraRadera