torsdag 20 september 2018

Att söka sina rötter


Många människor söker sina rötter. Det har blivit populärt att släktforska. Mona min fru har blivit mycket skicklig att söka i Riksarkivets kyrkoböcker efter släktingar. I sin släkt hittade hon en man som blev 105 år och dog i början av 1700-talet. På min mors sida hade de fram till min morfar varit mjölnare i fem generationer. I en del fall slår det gamla bondesamhällets fattigdom och armod tungt emot en. Bouppteckningar vittnar om att en del människor bara lämnade ifrån sig inte mycket mer än det de gick och stod i.
På min fars sida har vi haft ett intressant mysterium att lösa. Min far var ett av sju barn till min farfar Per Jönsson och min farmor Ellen. På min farmors sida fanns inga oklarheter men när man tittar i kyrkboken efter Per finner man att hans mamma hette Pernilla Persdotter född 1845 och var en inhyst dövstum piga. På raden för fader var det tomt. I släkten har man undrat vem som var  Pers pappa.
Pernilla föddes på en gård i Virke som ligger vid Stora Harrie, kävlinge kommun numera  i Skåne. Där levde hon till en början med föräldrar och syskon. Modern dog tidigt medan fadern som också hette Per levde till han blev 83 år.
Pernilla födde ett barn Per 1878 som dog två år senare. 1883 födde hon Per min farfar.  Efter faderns död hade tydligen den nye bonden tagit hand om henne. Hon var inte konfirmerad och man måste anta att hon inte var läs och skrivkunnig. Det verkar dock som att hon var arbetsför för det finns ingen uppgift om annat. Pernilla dör redan 1888 och Per blir kvar på gården till 1890 då han kommer till ett fosterhem vad man kan förstå i grannskapet.
Då har vi alltså undrat vem var pappa. I släkten sa man att det var en dräng som skickades till Amerika. Det fanns en hel del drängar och andra män på gården och det har inte gått att få någon klar bekräftelse. Vi beslöt att söka genom ett amerikanskt DNA-register som släktforskare i Sverige använder. Min farbror Lennart , Pers yngsta barn , topsades och provet skickades till Houston Texas. Efter några veckor fick vi svar. En kvinna boende i Dallas Texas USA visade sig vara nästkusin/syssling till Lennart. Kvinnan, nu 79 år och pensionerad lärare och tidigare boende i Missouri, visste att hennes farfar som hette Anders utvandrat från Sverige och vem som var hans fader. Sven Brosson hette han. Han och hans hustru är de på bilden ovan.  När vi undersökte hennes farfars syskon hittade vi en dräng som hette Jöns Svensson boende på samma gård som Pernilla. Han hade lämnat gården några dagar efter att Per föddes och återvänt till sina föräldrar.  Det kan alltså inte råda något tvivel att han måste vara fadern. Jöns vet vi än så länge inte så mycket om mer än att han bodde sedan i Ystad och fick fem barn. Det återstår att söka efterlevande till honom. 
 Hur gick det sedan för min farfar. Början på hans liv var ju inte helt lycklig. Det jag vet om honom har min far berättat. Jag träffade aldrig honom. Han dog 1941. Min farmor levde till 1982 men jag minns inte att hon någonsin sa något om farfar. Vad jag vet är att han i unga år arbetade som dräng och var värvad vid ett regemente i Kristianstad. Där blev han skadad i en sprängolycka. Han har själv tecknat ned i en anteckningsbok vad som hände. Han var kommenderad att putsa några prydnadspsjäser hos Översten på regementet vilket troligen var ammunition till någon typ av kanon. Efter putsningen exploderade det i ena handen. Hans högra hand förstördes och resten av livet hade han bara lillfingret kvar i handen. Per gifte sig med Ellen 1920 och de fick fram till 1935 sju barn. De bodde i Svalöf och Per arbetade som magasinsarbetare och på slutet nattvakt. Far beskrev honom som mycket duktig, pålitlig och arbetsam. Periodvis var han arbetslös eftersom arbetet på det utsädesmagasin han arbetade var säsongsbetonat. Farmor var hemmafru och familjen var ganska fattig.  Han dog i en njuråkomma mitt under andra världskriget 1941 bara 58 år gammal. Det fanns 5 hemmavarande barn vid Pers död. Bara några veckor efter Pers död brann familjens hus ned. Farmor Ellen tog arbete som hotellstäderska för att försörja familjen och tog väl hand om sina barn som samtliga fick bra liv. Alla var lugna, trygga och humoristiska.
Min fars uppväxt under ganska fattiga omständigheter, hans fars öde och det klassamhälle de levde under formade en stark känsla hos min far efter social rättvisa. Han kom hela sitt liv att arbeta i olika folkrörelser och var en mycket hängiven socialdemokrat. Han glömde aldrig sitt ursprung. Jag högaktar honom för det och påminner mig om att jag visserligen har gjort en klassresa men samhället har gett mig möjlighet till studier och ett bra arbete. När man släktforskar i min familjs historia framtider ett brutalt klassamhälle i Skåne med en rik bonde och godsägarklass och ett mycket stort landsbygdsproletariat med svåra levnadsförhållanden. Nu växer klyfterna och klasskillnaderna igen och överklassen flyttar fram sina positioner.  Jag glömmer inte heller var jag kommer ifrån!

  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar