Några reflektioner över frågan om BBIC och EBP

Även om socialarbetarna har en pressad arbetssituation är det viktigt tror jag att man tar del av kunskapsutvecklingen i yrket och följer debatten i olika frågor. Jag tror faktiskt att detta kan leda till lindring och en ökad förståelse för orsakerna till problem i arbetsmiljön.  Både fack och arbetsgivare i socialtjänsten i Helsingborg tror att lösningen på den pressade arbetssituationen är  mer personal och högre löner.  Detta behövs säkert, men min uppfattning är att problemen är betydligt djupare än så. Det handlar både om kvantitativa men framförallt om kvalitativa faktorer. Följande tror jag är några pusselbitar till förståelsen av de komplexa orsakerna bakom socialtjänstens problem.  (Det finns fler)

Tidningen Socionomen hade i nr 1 2015 en intressant artikel av Bo Eneroth om BBIC. (Barns behov i centrum)  Han menade att BBIC lamslår det sociala arbetet med barn.  Han ifrågasatte grunderna för BBIC och skissade upp en annan utredningsmodell. I nr 2 i år av Socionomen bemöter Katarina Mumier från socialstyrelsen Bos artikel. Hon försvarar BBIC med argument att 98 % av kommunerna använder systemet men att det efter sommaren i år kommer en uppdatering av BBIC.

Visst behövs en struktur för utredningsarbetet men många socialarbetare upplever att BBIC belastar mer än det hjälper till i arbetet.  Jag tror att BBIC är en av orsakerna till den dåliga arbetsmiljön i socialtjänsten. Socialarbetarna begränsas genom BBIC och andra kontrollsystem att ha kontakt och relation med sina klienter.

I samma nummer av Socionomen tycker jag att Urban Karlsson lektor i socialt arbete i Umeå anknyter till frågeställningen ovan.  Han kritiserar Evidensbaserad praktik (EBP) under rubriken EBP är död. Det har varit en lång diskussion om evidensbaserat socialt arbete som jag inte skall gå närmare in på här. Karlsson för ett intressant resonemang när han menar att den naturvetenskapliga evidensskolan har fört in en massa manualbaserade metoder som individualiserat sociala problem. Detta ligger i linje med att den politiska makteliten under 1980/90 talen anammade nyliberala idéer. EBP är inte ett politiskt neutralt koncept menar Karlsson. Tänkandet bakom EBP, och här ser jag att BBIC faller in i samma koncept, gör socialarbetaren till vetenskapligt neutrala tjänstemän där man döljer de strukturella sociala problem som arbetslöshet, sjukdom och fattigdom som ofta ligger bakom olika individuella problem.

Min bestämda uppfattning är att detta synsätt står skarp motsättning till ett socialt arbete som verkligen hjälper människor.  Även om det är viktigt att ha vetenskap och kunskap som bakgrund till det sociala arbetet så är det viktigaste relationen mellan klient och behandlare.  (För detta finns starkt vetenskapligt stöd) Om inte socialarbetarna får möjlighet att arbeta med sin relation till klienterna utan med olika manualbaserade system och strukturer så går det illa både för socialtjänsten och för klienterna.