Som jag tidigare har berättat så blev familjen
med en ny hund i februari. Lycka fick hon heta.
Hon är en riesenschnauzer. Den
tredje i ordningen hos oss. Vi har när vi tagit en ny hund alltid trott att nu
skulle det bli lättare för nu har vi så mycket mer erfarenheter av hundar i
allmänhet och en Riesen i synnerhet. Den
här gången tog vi en tik för det skulle ju bli så mycket lättare. Oj vad vi bedrog oss.
Lycka har nu varit hos oss i tre månader och
vuxit så det knakat. Hon går upp ett
kilo i veckan. Hon vägde 6 kilo när hon
kom och nu är hon uppe i 20. Hon är nu i stort sätt rumsren med mycket få
plumpar i protokollet. Men det krävs en del. En av oss sover med hunden och
under lång tid fick man dygnet runt gå ut en gång i timmen annars blev det
mycket torkande med hushållspapper. Nu klarar hon sig fram till nästan kl. 6.
Men ni förstår att det inte blivit så mycket sömn den senaste tiden.
Lycka är en mycket pigg och aktiv valp. Hade hon inte varit så söt hade man blivit
betydligt surare eftersom hon varit ganska besvärlig med bitande. Det har
blivit bättre men fortfarande kan hon i sin iver till intim kontakt sätta sina
spetsiga valptänder lite varstans. Jag märkte dock att jag inte fram till igår
hade några nya sår på händerna. Det var enda fram till att Lycka gjorde ett
utfall efter det äpplet jag höll på att äta.
Hon är nämligen tokig i äpple, päron.
Apelsin och banan. Förutom att hon vräker i sig sin vanliga mat. Hon är inte heller alldeles lätt att gå ut
med i koppel. Vi tränar på att inte dra i kopplet och det går så där. Lycka
vill nämligen hälsa på alla hon ser, folk och hundar. Hon är mycket hjärtlig
när hon hälsar och då brukar hon inte bita, i alla fall vanligtvis. Pussar och
slick blir det i alla fall. Nu var det
en lång lista på problem. Varför har ni då skaffat hund undrar ni kanske. Ja i sannings namn gör vi det också. Jag har
nog aldrig varit så trött som nu. Allt cirklar kring hunden och det blir inte
så många blogginlägg skrivna. Jag läste dock konsultrapporten om
socialförvaltningen och det enda jag kan säga är att jag blev ledsen. Nåväl varför en hund och i synnerhet en Riesen.
Folk på brukshundsklubben brukade när man tog
upp problemen med en denna hundras, bara skaka på huvudet och säga ja ja det är
ju en Riesen. Ägaren till Lyckas mamma
Trixa har sjungit in en visa som heter en djävla Riesen.
Nu vet vi att när man får någorlunda hyfs på
detta vilddjur, så har de en otrolig charm. De är mycket sociala och skulle
aldrig få för sig att rymma. De är sällan många meter från en. Gillar att ligga
i en soffa mjukt med huvudet högt. Just
nu ligger hon i soffan och sover med huvudet på kanten. Och efter att ha
berättat om vad Lycka inte är så bra på kan jag säga att det finns en del på
pluslistan. Hon är rumsren nu, hon lyder
kommandona sitt, ligg, vacker tass, loss och hyfsat stanna. Hon är också mycket
glad för att ligga i knäet, vilket är mycket gulligt men blir svårare och
svårare ju mer hon växer. Dessutom när hon är lös följer hon mycket fint. Att
hon inte är lös mer än när vi ensamma i skogen har mer att göra med att skydda
henne från bilar, mopeder, cyklar och andra illasinnade hundar. En moped
försökte slå hastighetsrekord på cykelvägen mellan Adolfsberg och Jönköpingsgatan
i morse kl. 7. Ja dessa unga män, för
det utgår jag från att föraren var. Är det könsfördomar?
Men som sagt tänk er för innan ni skaffar en
hundvalp - i synnerhet en
Riesenschauzer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar