Idag firar vi arbetarnas högtidsdag – första
maj. Många har glömt eller inte blivit upplysta om att utan arbetarrörelsens
kamp för demokrati och rösträtt hade vi i Sverige inte haft någon välfärd. Man
skall inte glömma det när man ser hur borgligheten häcklar arbetarrörelsens
partier. Glöm inte att högern alltid var
emot alla sociala reformer. Det var därför patetiskt och skrattretande när
moderaterna kallade sig ett arbetarparti. De måste ha tänkt på de som jobbar
med sina aktieplaceringar!
Idag dominerar borgligheten media. Det finns
inte kvar så många socialdemokratiska tidningar i Sverige. I Helsingborg hade
vi förut tre tidningar varav Arbetet var en socialdemokratisk tidning. Nu finns
bara HD som för i tiden var en utpräglad högertidning men som var oberoende
tills Sydsvenskan tog över. Nu får man finna sig i sunkiga borgliga åsikter
torgförs på ledarsidan!
Idag har Dagens nyheter på nätbilagan en bild
på en ledsen Stefan Löfven med rubriken Dyster högtidsdag för S efter en ny
opinionsmätning. Det låter nästan som att DN har lite medkänsla med Löfven men
det är nog mest skadeglädje.
Borgligheten har alltså en mycket större
möjlighet att föra ut sina politiska budskap än arbetarrörelsens partier.
När det är första maj känner jag en väldig
vrede mot de orättvisor som fortfarande finns kvar i samhället, även om det på
andra håll i världen är mycket värre. Jag tror att jag är född med en vrede mot
orättvisor. Min far som kommer från Svalöf som under hans uppväxt var ett
tydligt klassamhälle där arbetarbarnen inte fick leka med bättre bemedlade
familjers barn. Min farfar var
magasinsarbetare och kassör i facket. Han var tidvis arbetslös och familjen som
bestod av 7 barn hade det kärvt ekonomiskt. Han dog i en njursjukdom 1941 och
lämnade hustru och 5 hemmavarande barn. Bara några veckor efter hans död brann
deras bostad ner och de förlorade allt. Frånsett någon mindre
försäkringsutbetalning fick sedan min farmor med hjälp av ett städarbete dra
försorg om barnen, varav den minste då var bara 6 år. Denna händelse satte
djupa spår i min far. Det fanns inget stöd eller hjälp att få från samhället
för de fattiga från arbetarklassen. Han blev sedan livet igenom att energisk
förkämpe i alla möjliga folkrörelser.
Innan han var 20 blev han ordförande för SSU i Svalöf. Senare var han
under 25 år ordförande för Handelsanställdas avdelning 6. Blev någon utsatt för
en orättvisa såg han rött. Jag tog nog starkt intryck av detta och en sådan dag
som idag känner jag en stark vrede för de orättvisor som trots det välfärdssamhälle
som byggs upp här i Sverige ännu finns kvar!
Arbetarrörelsens partier har inte alltid enligt
min uppfattning företrätt arbetarklassen genom att söka samverkan med
kapitalismen och dagtingat med[g1] sina ideal.
När borgliga partier säger att de skall
utveckla välfärden så lita inte på det. De är bara ute efter att genom
skattefinansieringen se till att privata företag och intressen kan sko sig på
det allmännas bekostnad. Så därför en
knuten näve denna första maj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar