Vad händer med världen om Donald Trump sitter med kärnvapenknapparna?

I kunskapskanalen i SvT pågår en serie som heter USA enligt Oliver Stone. Programmen är en odyssé över USAs historia det senaste seklet och innehåller fantastiskt mycket fakta och faktiskt bidrar med nya uppgifter och nya perspektiv på utvecklingen. Det är en serie på  tio program och det återstår några program. Jag har inte sett alla. Igår gick ett program som handlade om president Kennedys presidentperiod. Jag trodde att jag hört det mesta om denna legendomspunna president och hans tid i Vita huset. Men här framgår lite nya perspektiv. Naturligtvis genom Oliver Stones ögon. Stone menar att Kennedy var satt under mycket hård press av militärledningen att dels invadera Kuba och inte tveka att använda  militärt våld. Grisbukten blev ett rungande fiasko och enligt Stone var Kennedy rasade på de rådgivare som drev fram denna av Eisenhower ärvda plan. När sedan Kubakrisen seglade upp hängde världsfreden och mänsklighetens utplåning på en knivsegg. Jag minns själv hur oroliga vi var de dagar där ovissheten om vad som skulle hända när Kennedy ställde sitt ultimatum till Sovjet om tillbakadragande av missilerna på Kuba.

Chrusjtjov backade och det blev inget kärnvapenkrig. Stone menar att det var mer Chrusjtjovs förtjänst att det inte blev krig men att båda ledarna visade prov på stort ledarskap och hade förmågan att backa. Det som man inte visste var att USA i hemlighet lovade att dra tillbaka kärnvapen från Turkiet som motdrag att Sovjet drog tillbaka sina från Kuba. Det har varit känt i många år men var under lång tid okänt. Här fick den unge presidenten framstå som hjälten.

Men Stone menar att det under den tid då det stod och vägde mycket väl kunde gått över styr utan att ledarna hade kontroll på utvecklingen. Det var nämligen så att när USA införde sin blockad av Kuba för Sovjetiska fartyg fanns sovjetiska u-båtar i farvattnen. En sådan U-båt jagades av den amerikanska marinen. Man visste inte att U-båten hade kärnvapen ombord. Man släppte sjunkbomber mot U-båten och den var hårt ansatt. I det här läget var befälhavaren på U-båten inställd på att avlossa kärnvapen för att komma ur den trängda situationen. Han stoppades av sina närmaste underlydande och han avstod från denna förödande order. Så nära var det alltså. Detta hade inte de högsta ledarna kunnat stoppa. Stone menar att Kennedy lyckades hålla emot alla hökarna bland militärerna som aggressivt drev kravet om en invasion av Kuba.

Han tar också upp frågan om vad som hade hänt med USAs engagemang i Vietnam om Kennedy hade fått leva. Stone stöder sig på uppgifter från Robert Kennedy och Arthur M Schlesinger, han som skrev boken de tusen dagarna om Kennedys presidentperiod. Stone menar att Kennedy visserligen ökade närvaron av militära rådgivare i Vietnam men att han troligen skulle varit mycket mer återhållsam med att använda militärmakt i Vietnam. Kennedy hade varit i Vietnam 1951 och bevittnat Frankrikes krig och trodde inte att militära maktmedel var en framkomlig väg. Men som sagt detta är spekulationer. Nästa program skall just handla om Vietnamkriget och vi får se vilken bild vi får då.

I USA finns alltid förväntan med starka ledare som ingriper resolut. Kriget i Vietnam och invasionen av Irak är exempel på hur katastrofalt detta är.

När man idag läser i DN att Donald Trump vid ett möte med säkerhetsrådgivare hade ställt frågan varför man inte kan använda kärnvapen får man en otäck känsla i maggropen. När man ser hur viktigt det var med ett subtilt och eftertänksamt ledarskap som krävdes vid Kubakrisen så blir man mycket orolig att tänka sig Donald Trump i Vita Huset med kärnvapenknapparna framför sig. Denna man skulle kunna förgöra hela mänskligheten och vår värld